På Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter arbetar just nu tio unga barnrättsutvecklare under fyra veckor. De ska utveckla barn- och ungdomsperspektiven på några utvalda regionfrågor.
Namn: Emma Nilsson
Ålder: 19
Bostadsort: Trollhättan
Gymnasieprogram: Humanistiska programmet
Vem är jag?
Jag är en glad och ambitiös tjej som älskar att fixa
naglarna. En del skulle kalla mig för språknörd. Men det är visserligen sant,
jag älskar språk och kultur för att det är något som på sätt och vis kan binda
samman människor över hela jorden – och jag gillar människor. Oftast. Nej,
skämt åsido, det kanske låter klyschigt men mitt mål i livet är att på ett eller
annat sätt göra livet bättre för mina medmänniskor, vare sig det är på en ”hög”
eller ”låg” nivå. Jag avskyr orättvisor. Jämlikhet mellan alla, oavsett kön,
ålder och etnicitet tror jag är nyckeln till en bättre värld.
Varför vill jag jobba som barnrättsutvecklare?
Det jag främst nappade på när jag såg jobbannonsen var
känslan av att man faktiskt får vara med och göra skillnad, påverka och
förbättra – och det är det jag hoppas på också, att jag efter dessa fyra veckor
kan gå hem och känna att jag fått chansen att göra lite skillnad, och
förhoppningsvis fått sprida mer kunskap om barns rättigheter (Sverige kan ju
fakiskt bli bättre) och dessutom själv fått lära mig mer. Att få jobba kring
FN:s barnkonvention tycker jag låter otroligt intressant, för det är ju där jag
vill vara en dag!!
Ett tillfälle då jag fått mina rättigheter tillgodosedda/inte tillgodosedda:
Vid närmare eftertanke tycker jag att jag har haft ganska
mycket flyt i livet, och fått säga vad jag velat. Däremot tycker jag att min
lillebror har blivit orättvist behandlad så gott som hela livet på grund av sin
glutenintolerans, vilket innebär att han blir svårt sjuk om han får i sig en
gnutta av något som innehåller gluten, dvs. diverse sädesslag. Om det beror på
ignorans eller okunskap kan vi låta vara osagt, men när skolan efter 12 år
fortfarande "glömmer" att han behöver ha specialkost eller att han
enligt svensk lag är berättigad likvärdig kost som de andra eleverna - alltså
inte en apelsin när de andra barnen får pepparkakor och lussebullar på
Luciafirandet - är något som gör mig fruktansvärt upprörd. Värt att påpeka är
att det finns glutenfria pepparkakor och lussebullar i varje frysdisk. Det är
en evig kamp att få sin röst respekterad och lyssnad på när det gäller skolans
hantering av något så grundläggande som mat.
Men nog om mat och allergier av alla dess slag - nu ser jag
fram emot fyra grymma veckor som barnrättsutvecklare!!
