Barnrättsutvecklare Elisa Hagby

På Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter gör just nu tio unga barnrättsutvecklare sin feriepraktik 
under fyra veckor. De ska utveckla barn- och ungdomsperspektiven på några utvalda regionfrågor.
________________________________________________________________

Namn: Elisa Hagby

Ålder: 17 år

Bostadsort: Västra Frölunda, Göteborg

Gymnasieprogram: Samhällsprogrammet, inriktning beteendevetenskap

Vem är du?

Ja, vem är jag? Förutom en som får identitetskris varje gång någon ställer den frågan, är jag väl den jag är, ganska mycket, men väldigt liten. Jag är en som tycker om att dricka kaffe i solen om morgnarna, och sedan tycker jag om att spendera dagarna till att umgås med människor jag tycker om. Det känns som en bra början till vem jag är. Kanske är jag, helt enkelt, en sådan som tycker om. Jag tycker om, förutom kaffe då, en hel del. Jag tycker om ord, som i att skriva och läsa, jag tycker om att reflektera och finner mig kanske alltför ofta i att fundera. Grubbla. Jag tycker om att tycka om, att bry mig om, och hamnar där ofta hos mina vänner, men likaså gällande hjärtefrågor i samhället. Jag tycker om att diskutera, alltifrån feminism till kristendom till vegetarianism och relationer, och att lära mig om, samt engagera mig i sådant. Jag tycker om fika, sommarkvällar, mjuka t-shirtar, barfota fötter o.s.v. o.s.v. - jag tycker om väldigt mycket helt enkelt. Så. Det är nog lite om vem jag är.

Beskriv lite kort varför du sökte feriepraktik som barnrättsutvecklare?

För att jag inte kunde låta bli. För att barn och ungdomars rättigheter är något jag verkligen bryr mig om, och för att det hade betytt så mycket att få vara med att påverka. För att när jag läste arbetsbeskrivningen pirrade det i magen av en känsla som sa “Där ska ju jag  vara!”. För att få lära mig mer om barnkonventionen och ett sådant här arbete. För att det kändes viktigt.

Berätta kort om dina tankar om barn och ungas rättigheter och varför det är viktigt?

Med tanke på hur barn ofta talas om som de i vars händer framtiden ligger, är arbetet för deras rättigheter något enormt viktigt. Att (bokstavligen) lägga världens ansvar på de minstas axlar, men sedan inte ge dem minsta utrymme att kunna vara med att forma den just nu, tycker jag inte är en särskilt klok lösning. Det kan visserligen krävas mer tålamod att höra ut vad barn och ungdomar har att säga. Ofta kan vi tyckas vara otillräckliga i alltifrån erfarenhet till kommunikation, och det kan vara lättare att vifta bort än att sätta sig ner och försöka förstå. Men det är just det jag tror är viktigt att göra. Att lära kommunikation, att lyssna, att ge erfarenhet och på så sätt nå ett samarbete för världens skull, som alla får ta del utav. Att ge rättigheter och inte bara skyldigheter, snarare än att vältra över ansvaret för världen på någon som aldrig fått plats att ta ansvar. Arbete för barn och ungdomars rättigheter kommer alltid att vara en satsning på framtiden, och därför är det viktigt.